En sida om Linköping

Så blev jag en av runt 27 000 som kom att studera på LiU i Linköping, staden mitt på Östgötaslätten. Mitt emellan Vättern åt väster, Östersjön åt öster, Kolmården i norr och Småland söderut. Här flyter Stångån genom staden, den å som även är en del av vattenleden Kinda kanal. Lite norr om staden löper Göta kanal vars led här går rätt igenom sjön Roxen. Den idrottsintresserade kan gå på ishockey med LHC i SHL under vintern och damerna i allsvenska LFC under fotbollssäsongen, om nu studierna medger förstås. För inte är studentlivet lika mycket som beskrivs i “Tre terminer” av Fritiof Nilsson Piraten eller som i porrfilmen “Ligga i Lund”. Men överhuvud taget kan en nykomling som jag inte riktigt veta vad som komma skall riktigt än även om det nu förlöpt en månad sedan starten. En sak är dock säker, här precis som i andra universitetsstäder är cykeln det allom förekommande och nödvändiga transportmedlet.

Dansa med skruvmejsel

Många bekymrar sig om maten, måste man laga allt själv för att klara budget och hur mycket kan man offra ute. Sanningen ligger nog lite mitt emellan för egen del, kan klara mig på nudelsoppa och gröt flera dagar bara jag vet att det blir ett restaurangbesök per vecka. Dagarna klarar man bra, medhavd mat kan man fixa till i de över 100 mikrovågsugnar som finns utplacerade på campus. Dessutom finns här ett dussintal caféer och restauranger. Och det bara här, på sjukhuset US och campus Norrköping finns ännu fler. Ute på stan finns det mängder med näringsställen, dock måste man ibland stilla sin nöjeslystnad. Hitintills har jag varit på två mycket bra nattklubbar, L’Orient och Silver. På det förstnämnda kör man alla sorter: Blues, reggae, RnB & HipHop, rock, salsa, synth och säkert fler stilar. Silver är ett mer renodlat disco av klass men priserna på drinkar fick mig att bara ta in en enda Screwdriver.